Bör lärarhögskolan undervisa i rastvaktstekniker och marknadsföring?
Publicerat: 23 maj, 2012 Sparat under: Antiintellektualism, Arbetsförhållande, Byråkratisering, Floskler, Fortbildning, Reklam, Skolutveckling, Stimulans 4 kommentarer”Många lärare ångrar sitt yrkesval
Nästan hälften av lärarna ångrar sitt yrkesval, visar en undersökning som Sydsvenska Industri- och Handelskammaren låtit göra. Nästan sex av tio lärare säger att lärarutbildningen utgör en liten eller mycket liten del av deras yrkeskompetens.”
I artikeln kan man läsa att ”59 procent menar att lärarutbildningen utgör en liten eller mycket liten del av yrkeskunskapen”, och detta tolkar Joakim Lundblad, analytiker på Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, på det sättet att ”lärarutbildningen inte garanterar att de examinerade lärarna blir bra på att undervisa”.
Det är vanskligt att analysera statistik, framför allt om man saknar djupare kontakt med den verksamhet man undersöker.
Lärarhögskolan har av naturliga skäl under långa perioder fokuserat på undervisning ur ett didaktiskt och pedagogiskt perspektiv. Men när lärare kommer ut och börjar jobba består yrkesverksamheten istället av möten, rastvakt, ifyllande av rapporter och handlingsplaner, utvecklingssamtal, marknadsföringsinsatser och entreprenöriellt lärande.
Det är därför inte så konstigt att många lärare anser att lärarutbildningen”utgör en liten eller mycket liten del av yrkeskunskapen”, eftersom undervisningen utgör en allt mindre del av lärarens uppgifter. Men betyder det att man önskar att lärarhögskolorna istället ska undervisa i tekniker för rastvakt och marknadsföring?
Superpedagogen har i flera inlägg fört fram förslag till förbättringar av skolan, bland andra följande:
-
Höj lönen rejält för lärare med högre utbildning i sina ämnen (t. ex. som i Norge). Långsiktigt ökar detta nivån på lärarnas ämneskompetens. Lärare bör befinna sig på ”avancerad nivå” i sina undervisningsämnen.
-
Ge lärarna tid att för- och efterarbeta sina lektioner! Minska administration och kontrollhysteri!
-
Belöna lärare som gillar att undervisa istället för att skapa andra (administrativa) karriärvägar för lärare.
Superpedagogen 
Hej!
Vad kul att ni har uppmärksammat detta! Handelskammarens rapport om lärarjobb (Stolthet och misströstan – hur lärarjobben kom på villovägar) som inlägget och artikeln i Lärarnas Nyheter referar till handlar om att lärarna inte hinner göra sina jobb på grund av sina arbetsuppgifter. Rapporten bygger dels på en undersökning bland 503 gymnasielärare från 279 skolor i hela Sverige, men också på forskning och utredningar från bl.a. Pasi Sahlberg (Finnish Lessons), Thomas Hattie (Visible Learning), Lärarförbundet, SKL och Lärarnas Riksförbund.
En av de övergripande slutsatserna i rapporten är att det behövs fler riktiga, renodlade lärarjobb (som ni också påpekar i inlägget) och färre lärare som rastvaktar. Faktum är att 15% av lärarna svarade att de ägnar mer än fem timmar per vecka åt rastvaktande och andra liknande sysslor. Samtidigt ägnar 38% av dem mindre än 20 timmar varje vecka åt undervisning (inklusive planeringsarbete). En majoritet av lärarna lägger dessutom mer tid på administration och rättande av prov än vad de ägnar åt utveckling av sin egen och kollegornas undervisningsarbete.
Om ni är intresserade hittar ni rapporten här:
Klicka för att komma åt rapport_riktigal%C3%A4rarjobb_download.pdf
Det vore kul att höra era reflektioner kring rapporten i sin helhet!
Mvh
Joakim Lundblad
Tack för länken! Undersökningen av hur lärarna upplever sitt arbete stämmer bra med Superpedagogens erfarenhet, och denna del är egentligen en tragisk beskrivning av hur det är ställt med den svenska skolan:
Lärarna är missnöjda med sin lön.
De får ingen kompetensutveckling
De ångrar sitt yrkesval
De drunknar i administration
De har inga karriärmöjligheter
De kan inte gå till andra branscher
Här har ni lyckats fånga något väsentligt, men utifrån denna eländesskildring föreslår ni sedan som en lösning på problemen (?), att införa en legitimeringskontroll, dvs. ett sätt för andra yrkesgrupper att kunna arbeta som lärare. På vilket sätt blir Sveriges lärare hjälpta av ett sådant arrangemang?!
Undersökningens resultat och ert förslag saknar en koppling. Man får intrycket att ni vill dumpa överblivna ekonomer och civilingenjörer som lärare på gymnasieskolorna.
Er rapport innehåller också i delarna en försåtlig argumentation: ”Undersökningen bekräftar vad tidigare forskning också har visat, nämligen att den kompetens som krävs för att vara lärare bara i begränsad omfattning kan inhämtas genom lärarutbildningen. Alla som går en lärarutbildning blir inte bra lärare och alla bra lärare har inte gått en lärarutbildning. Däremot kan utbildningen fungera som en förberedelse för blivande lärare.”
”tidigare forskning” har visat allt möjligt, även motsatsen till vad ni förespråkar. Självklart är det också så att ”den kompetens som krävs för att vara lärare bara i begränsad omfattning kan inhämtas genom lärarutbildningen”. Om någon frågade mig hur stor betydelse körkortsutbildningen haft för min körning skulle jag nog inte värdera den speciellt högt i dagsläget.
Vad menas egentligen med att ”Alla som går en lärarutbildning blir inte bra lärare och alla bra lärare har inte gått en lärarutbildning”? Regelbundet avslöjas praktiserande läkare som saknar utbildning men som lyckats få anställning och utövat yrket under många år och dessutom varit populära bland sina patienter. Er devis skulle väl egentligen passa lika bra för läkare och alla andra yrkesgrupper: ””Alla som går en läkarutbildning blir inte bra läkare och alla bra läkare har inte gått en läkarutbildning.”
Som sagt, undersökningens resultat stämmer väl med våra erfarenheter, men på vägen till ert förslag försvann tyvärr reformeringen av läraryrket och ert stora nummer blir istället en legitimeringskontroll.
Detta blir med nödvändighet ett kort svar som inte går in på alla detaljer, men jag hänvisar till rapporten för fördjupning av resonemangen och underlaget. Jag ska försöka behandla de olika delarna av ert svar i tur och ordning:
Angående lärarutbildningens inverkan på lärarkvaliteten
”Er rapport innehåller också i delarna en försåtlig argumentation: ”Undersökningen bekräftar vad tidigare forskning också har visat, nämligen att den kompetens som krävs för att vara lärare bara i begränsad omfattning kan inhämtas genom lärarutbildningen. Alla som går en lärarutbildning blir inte bra lärare och alla bra lärare har inte gått en lärarutbildning. Däremot kan utbildningen fungera som en förberedelse för blivande lärare.””
Det är olyckligt om ni har upplevt detta som missvisande, det är inte alls avsikten att vifta bort forskningen eller att ta den för given. Tvärtom redogörs det tydligt i rapporten att det antagandet framförallt förlitar sig på John Hatties forskning om vilka faktorer som påverkar elevernas skolresultat och lärarens insats. Hatties studier – som ändå måste anses ha en stark ställning och acceptans inom utbildningsforskningen – visar att lärarkaliteten är mycket viktig för elevernas lärande, men också att lärarutbildningen är en av de undersökta faktorer som har minst påverkan på just lärarkvaliteten. Det är vad rapporten sammanfattar med att alla som har gått en lärarutbildning blir inte garanterat bra lärare och alla bra lärare har inte gått en lärarutbildning för att bli det.
Undersökningen bekräftar den bild som förmedlas i Hatties forskningsresultat. Det stämmer som ni skriver att värderingen av en särskild utbildning kan avta med tiden, men det förklarar inte att en stor del av både de som arbetat kort och lång tid som lärare säger att lärarutbildningen utgör en liten eller mycket liten del i deras yrkeskompetens. Lärarnas svar sticker med andra ord ut mer än förväntat. Undersökningen påvisar emellertid också att många av de tillfrågade lärarna anser att de har tagit med sig viktig kunskap och värdefulla färdigheter från utbildningen. Därför understryker rapporten också att lärarutbildningen mycket väl kan fungera som en träning för blivande lärare.
Detta hänger samman med att rapporten understryker vikten av lärarnas egna kompetensutveckling, som enligt undersökningsresultatet lämnar en hel del i övrigt att önska. Om utbildningen inte ger en fullständig yrkeskompetens är det viktigt att lärarna får möjlighet att fortsätta utveckla sin kompetens (precis som inom många andra yrken som kräver högskoleutbildning)
Angående legitimeringsprov
”Här har ni lyckats fånga något väsentligt, men utifrån denna eländesskildring föreslår ni sedan som en lösning på problemen (?), att införa en legitimeringskontroll, dvs. ett sätt för andra yrkesgrupper att kunna arbeta som lärare. På vilket sätt blir Sveriges lärare hjälpta av ett sådant arrangemang?! Undersökningens resultat och ert förslag saknar en koppling. Man får intrycket att ni vill dumpa överblivna ekonomer och civilingenjörer som lärare på gymnasieskolorna. ”
I korthet: Ett legitimeringsprov ska bidra till att bekräfta och förstärka kvaliteten och statusen hos alla som arbetar som lärare. Det hjälper både dagens och morgondagens lärare genom att stärka deras ställning och bekräfta deras särskilda expertkompetens. Avsikten är också att knyta läraryrket närmare en bredare arbetsmarknad. Det behövs fler vägar in i, men också ut ur, läraryrket.
Ett legitimeringsprov är ett sätt att skilja lärarexamen och lärarlegitimation åt. Det skapar en kvalitetskontroll av lärarutbildningen på två vis. För det första förtydligar det att alla som har läst en pedagogisk högskoleutbildning inte nödvändigtvis måste arbeta som lärare, vilket i sin tur ställer krav på lärarutbildningen. För det andra blir provet ett tydligt mått på hur väl lärarutbildningen har förberett de kandidater som tar provet för att arbeta som lärare.
Provet kan delvis jämföras med intagningskraven till den finska lärarutbildningen (bl.a. betyg, intagningsprov och personlig intervju). I Finland har man en mycket strikt och hård prövning av kandidaterna i början av utbildningen, vilket också bidrar till att upprätthålla läraryrkets utbidlningsstatus. Man kan diskutera vad som är höna och ägg av utbildning och yrkesstatus, men alldeles oavsett vad man kommer fram till är det tydligt att både intagningskraven och statusen saknas i den svenska lärarutbildningen och att det hänger ihop med läraryrket i en negativ spiral. Många svenska lärarstudenter får ta till sig utbildningen med sämre förutsättningar än de finska studenterna. Genom att införa ett prov i slutet av utbildningen blir det tydligt för de lärarstudenter som tar provet om de har fått ut det de har förväntat sig av utbildningen eller ej.
Om ni vill skulle jag kanske kunna utveckla något eller några av resonemangen ytterligare i en gästbloggpost? Kommentarsformatet är något begränsande.
Mvh
Joakim Lundblad
Angående upplägget av er legitmeringskontroll känner vi oss tveksamma till att följande scenario är verklighetsanpassat:
Kalle har läst kombinationen religion och historia för att bli lärare. Men efter fyra och ett halvt år klarar Kalle inte legitimeringskontrollen, men han känner sig nöjd med att få veta att hans utbildning inte höll måttet och söker sig istället till näringslivet, där han gör en lysande karriär.
Idag sätter man enorm tilltro till att man via mätningar kan avgöra vad och vem som är ”bra”. Om mätnissarna fått bestämma allenarådande hade en stor del av vårt kulturarv inte funnits idag. Många av våra litteraturklassiker refuserades av de bokförläggare som visste bäst, tills något obskyrt förlag gav ut dem. Och Einstein klarade inte heller testerna. Förmodligen hade inte heller våra favoritlärare passat in i mätnissarnas mall.
Man glömmer ofta att läraryrket till stor del handlar om tyst kunskap (fronesis), som man utvecklar under resan om förutsättningarna är bra.
Vi tror därför att det är viktigt för skolan
att man först och främst ser över ledningsfunktionen. En viktig orsak till skolans problem är
ledningsproblem från SKL till de enskilda rektorerna
att man förbjuder vinst inom skolverksamhet
att man ger alla lärare kontinuerlig fortbildning
att man höjer lönen för alla men särskilt för dem med djupa ämneskunskaper (vilket ökar yrkets attraktionskraft)
att man minskar administrationen och låter lärarna undervisa
att klasstorleken inte överstiger 25 elever
att lärare får möjlighet att undervisa tillsammans med kollegor och därmed kan lära av varandra
att man gärna kortar ner längden på lärarutbildningen och gör den effektiv. Man kan öppna upp den även för andra med djup ämneskompetens (här kan man väl tänka sig ett slags lämplighetstester)
Vänliga hälsningar
Superpedagogen